Linnéapeson

Hur allting började...
Hur började egentligen denna resa? Jag tänkte att det kanske är dags att berätta hur jag och Felix träffades. För det är ju ändå där hela denna resa började och oj vad vi har hunnit med mycket på den här tiden. Även fast det inte var någon rosensaga i sig, ett möte utan dess like eller kärlek i första ögonkastet så är det ändå en speciell historia för oss. Så here we go... 
 
Allt började 2012 när jag gick andra året i gymnasiet. Det var skolavslutning och jag tillsammans med min dåvarande bästavän och några klasskompisar åkte till Tegelbruket, som är en restaurang i vanliga fall men på helgerna blir en lokal nattklubb. Vi åkte iallafall dit för att fira skolavslutningen. Det var fint väder, skolan hade slutat och hela livet var på topp! När vi var påväg därifrån stötte jag och min bästavän på Felix tillsammans med en eller två vänner till honom. Vi hälsade på dom och det visade sig att min bästavän och den där snygga Felix med blond bakåtslickat hår, är släktingar och det var ungefär där, utan minsta tvekan, jag tänkte "honom ska jag ha!". Men hur skulle jag fånga hans uppmärksamhet? Jag började följa honom på Instagram och han följde mig, men det blev inte mer än så... Livet rullade på och jag hade ju hela sommarlovet framför mig som också var det sista någonsin!

 
 
 
Trots det hade Felix inte försvunnit från varken näthinnan eller mina tankar. Så några veckor senare en sen sommarkväll, när vi var en massa vänner hemma hos en kompis på vinmys, så la Felix upp en bild på sig själv när han sitter i en Jaccuzi hemma hos hans vän Nikke. Jag kommenterade bilden och skrev kaxigt "Jag och My kommer". Felix svarade något i stil med "gör det". Så sagt och gjort. Jag tillsammans med My och Moa åkte dit för att träffa dom. Vi hängde hemma hos hans vän Nikke hela kvällen och hela natten och jag var helt och hållet hooked på Felix. Vi hade så jäkla roligt allihopa och vi festade till morgonen dagen därpå. Det var även första gången jag och Felix någonsin pussades. Vi satt i en soffa och pratade, helt plötsligt böjer sig Felix fram för att kyssa mig. Chockad som jag var sa jag efteråt "du var inte så tråkig ändå". Detta var sommaren 2012 och det var då hela äventyret började! Jag var kär.



Här var vi påväg hem till Nikke där Felix var.
 
 
Men det var en lång resa. Jag hade precis avslutat ett närmare treårigt långt förhållande och det visade sig att Felix hade gjort det han också. Där var problemet. Jag var redo för kärleken men det var inte han. Han var helt enkelt för rädd. Sommaren rullade på och trots att vi levde olika liv så kunde vi inte slita oss ifrån varandra. Vi sov med varandra väldigt ofta och när vi väl var med varandra så betedde vi oss som att vi var tillsammans. Jag var så jävla kär i honom. Han var det också men han var också fruktansvärt rädd vilket gjorde honom osäker för att bli sårad. Vilket också gjorde mig väldigt osäker i det hela. Även fast vi hade väldigt roligt så var det en tuff tid med många besvikelser, mycket osäkerhet och många idiotiska handlingar. Det var en riktigt jobbig balansgång. Samtidigt som man bara ville skrika ut att man var kär så ville jag inte heller skrämma iväg honom. Jag fick helt enkelt ha is i magen och låta honom ta sin tid. Månaderna gick, hösten kom, vintern kom och det var inte förens våren 2013 som Felix visade sig vara redo. Vi hade liksom skapat våra rutiner, allting rullade på som det gjort men hela tiden blev allting jobbigare och osäkrare. Vi var ju kära men varför var det så jäkla svårt att få det bekräftat för varandra? Alla andra såg ju oss som tillsammans så vad var det egentligen som stoppade oss? Kan man fortsätta såhär i all evighet eller när ska det egentligen förändras?

Jag kommer aldrig glömma min födelsedag den 30 mars 2013, det var då Felix för första gången sa att han älskar mig. Trots att vi inte var tillsammans på riktigt så älskade han mig.
 
Men till slut fick jag nog. En kväll satt jag på Felix sängkant, tankarna snurrade och han frågade vad det var med mig. "Antingen slutar vi träffas helt eller så blir vi tillsammans på riktigt". Jag kommer inte ihåg vad vi skulle göra just den kvällen men det fanns inte tid att prata och vi bestämde oss för att prata om det senare under helgen, innan söndagen var slut. Vi lämnade det och gjorde det vi skulle göra, bollen låg numera enligt mig i Felix händer. Söndagen hann komma. Vi låg i sängen och slötittade på TV, precis som vilket annat par som helst... Klockan närmade sig tolv och när den när som helst skulle slå över till måndag så tittade vi på klockan och sedan på varandra. Det fanns ingen tvekan alls, klart att vi är tillsammans. Så den 29 april 2013 blev jag och Felix ett par på riktigt. Trots att vi sedan iallafall hösten 2012 varit "tillsammans". Det är iallafall tillsammans som våra familjer, vänner och bekanta har betraktat oss. Det var bara vi som var lite för sega för att inse det.
 


Och tänk... Nu snart tre år senare, sitter vi i vår egna lägenhet och väntar vårat första barn tillsammans. Jag kunde inte ha varit lyckligare och jag kan inte hitta en bättre pappa till mitt barn. Jag älskar Felix mer än jag älskar livet och jag är så glad som får ha en så fin person i mitt liv. Min aboslut bästavän och min aboslut största kärlek i livet.