Linnéapeson

"Gissa bajset"

Ser ni vad det här är för djur?

 
Igårkväll när vi åkte hem från mina föräldrar så tog vi den gamla vanliga vägen hem genom "landsbygden". Den väg vi åkt på SÅ många gånger genom åren och vid ett tillfälle bodde vi även i närheten av den vägen vilket gjorde att vi åkte där precis VARJE dag. Igår när vi åkte där hände någonting som aldrig någonsin hänt förut, vi såg en hel hög med vildsvin, precis vid vägkanten! För första gången i mitt liv fick jag se vildsvin och det var verkligen så häftigt. Vi var tvungna att åka tillbaka för att titta på de igen, vi lös upp med helljusen och de kunde inte ha brytt sig mindre, de totalt ignorerade oss och de starka ljusen. Wow.
 
 
Räksallad och barnskratt

Idag efter jobbet hämtade jag upp mina prinsar hemma. Direkt åkte vi till affären för att sen åka hem till mina föräldrar på middag. Idag mumsade vi i oss ceasarsallad med räkor och till efterrätt blev det citron och marängpaj. Så gott var det och snacka om vardagslyx. Efterrätt på en onsdag. E skulle självklart sno lite från mammas tallrik. Konstigt det där att mammas mat ALLTID är godare haha.

Just nu badar Elwin med sin morfar och medan vi sitter i köket med en varsin kaffe hör man Elwins skratt uppe från övervåningen. Det är livskvalité det, finns ingenting bättre än att höra sitt barns skratt. Så läkande för själen. Att få upp honom från badet däremot är inte lika roligt. Får Elwin välja är han mer i vatten än på torra land, precis som sin mamma.

Hej ni!

Mycket har hänt sedan jag skrev här sist. Tiden och livet har rullat på, Elwin har blivit äldre och jag har börjat jobba. Jag gick tillbaka till jobbet i februari och Felix var hemma med Elwin några månader efter det. Elwan började på förskolan i augusti och stortrivs som fisken i vattnet. Elwin är ett riktigt energiknippe till barn och trivs allra bäst när det händer saker runt omkring. Men mer om Elwin, hans utveckling och hans personlighet tänkte jag ta i ett separat inlägg senare. Finns så mycket att skriva om.

Känns så häftigt att kliva in i bloggen igen och se hur många tappra följare jag har som kikar in dagligen på jakt efter uppdatering, trots att ni inte fått den på 9 månader. Tänk - en hel graviditet! Jag har även fått ett och ett annat mejl där ni frågat vart jag tagit vägen, sammarbeten, etc. och det var egentligen då jag började fundera på om jag ändå inte ska ta upp den igen.

Dessutom känner jag i hela min kropp hur jag behöver få skriva av mig, få resonera och reflektera med någon mer än mig själv i mitt eget huvud, om saker och ting som händer och vad jag faktiskt brinner för. Dessutom får man en helt annan omvärldsbild när man jobbar och är ute för att träffa människor än vad man har när man är fokuserad på att skapa liv i sin kropp för att sen faktiskt ta hand om ett liv utanför magen. Man får som några slags skyddslappar för allt som händer runt omkring vilket jag inte har nu. Nu suger jag i mig all information jag kan få tag på och jag disskuterar mer än gärna med folk runt omkring mig om saker som händer i omvärlden, så som kroppsideal, integritet och andra samhällsfrågor. Häng gärna med mig och var inte rädd för att fråga, motsätta eller ifrågasätta mitt synsätt.