Linnéapeson

Förlossningsberättelse del 1
Lördag 28 mars

Hela lördagseftermiddagen hade jag haft en konstig känsla i kroppen. En känsla som sa "idag händer det". Jag hade inga andra känningar förutom lite molnande värk liknande mensvärk, men ingenting konstigt eller ovanligt med tanke på att jag känt så till och från de senaste veckorna. Alltså ingenting jag direkt reflekterade över.

Senare under kvällen skulle vi åka hem till mina föräldrar för att äta middag tillsammans med dom, min syster och hennes ena barn men innan vi blev upphämtade av min syster funderade jag på om vi verkligen skulle följa med, tänk om det faktiskt skulle sätta igång. Men vi kom fram till att packa väskan så gott vi kunde innan och skulle det sätta igång så spelade det ju ingen större roll om det skulle sätta igång hemma hos oss eller hos mina föräldrar.

Det skulle bli en sen middag och vi blev inte hämtade förens vid 19 tiden någon gång. Här omkring började jag fundera på om vattnet hade börjat sippra eller om det bara var vattninga flytningar. Men när det aldrig slutade rinna så antog vi att det var vattnet. Fan, tänkte jag, jag som gärna vill bada. Mensvärken hade nämligen hunnit bli konstant och starkare. Därför ville jag gärna lindra det med ett bad. 

När vi kom hem till mina föräldrar och satte vi oss ner direkt för att äta. Vi käkade mammas hemmagjorda schweizerschnitzlar vilket är bland det godaste jag vet! Det var jättemysigt men hela tiden kände jag den där mensvärken som inte riktigt ville släppa. Efter maten slog vi oss ner framför TVn och min syster åkte hemåt med Elliot som var trött. Klockan hade nog slagit 21 vid den här tiden och jag bestämde mig för att ringa in till förlossningen för att fråga om jag fick ta ett bad. 

Barnmorskan som hade hållt i den förberedande föreläsningen i början på februari var den som svarade i telefonen på BB. Hon ville att vi skulle komma in på en standard kontroll inom 6 timmar från att vattnet hade börjat sippra. Vi kom överens om att jag skulle ringa tillbaka vid 23 tiden för att se hur det stod till och isåfall komma in till förlossningen vid 01 ungefär. Jag var riktigt nervös när jag ringde samtalet och efteråt kunde jag inte komma ihåg om hon sa att det var okej för mig att bada eller inte, men jag valde att ta ett bad iallafall. Efter badet hade klockan närmat sig 23 och det var dags att ringa till förlossningen. Men när jag ringde in igen var det en annan barnmorska som svarade och bedömde att vi inte behövde komma in under natten, hon sa att vi istället skulle passa på att vila och försöka sova och komma in direkt när vi vaknar på morgonen. Vilket vi tyckte var skönt. Kändes så omständigt att åka in för att sen åka hem, mitt i natten, och vi kunde verkligen behöva lite sömn...

Nu hade klockan hunnit bli 23.30 och vi började göra oss i ordning för att åka hem och sova. Vi var trötta, slitna och hade siktet inställt på att vila upp oss inför den kommande förlossningen. Och även fast det kändes surt att det inte hade dragit igång under dagen så hade vi ändå den där "snart händer det"-känslan kvar plus att vi också kunde trösta oss med tanken på att vi skulle ha honom hos oss inom två dygn, om det nu verkligen var vattnet som hade börjat sippra.

Bilresan hem kändes lång och när vi äntligen började närma oss hemma kom den första riktigt värken. En värk som skiljde sig helt från de förvärkar jag haft tidigare. Det hann komma en till i bilen och jag satt för mig själv, andades igenom den och tänkte; snart så, snart är han här... 



En av de sista bilderna på magen. En riktigt kanonkula full med tigermärken!